Kort svar: Järnvitriol säljs oftast som järnsulfat, antingen som blågröna kristaller (heptahydrat) eller som ett ljusare pulver (monohydrat). För hemmabruk fungerar kristallerna bra och är vanligast. Titta på förpackningen efter ämnets namn, faromärkning och anvisning, välj en mängd som du hinner använda och kontrollera att kristallerna är gröna och torra när du öppnar påsen. Köp hellre en lagom stor förpackning och förvara den rätt än en stor som hinner bli brun.

Två former: kristaller och pulver

Järnsulfat finns i flera former som skiljer sig i hur mycket kristallvatten de innehåller.

Form	Utseende	Att tänka på
Heptahydrat, FeSO4·7H2O	Ljust blågröna kristaller	Den klassiska järnvitriolen. Löser sig lätt i vatten.
Monohydrat, FeSO4·H2O	Ljust grått till gräddvitt pulver	Mindre vatten, mer järn per kilo. Löser sig långsammare.

Skillnaden i järnhalt är stor. I heptahydratet utgör järnet ungefär en femtedel av vikten, i monohydratet närmare en tredjedel. Det betyder att samma vikt ger olika mängd järn. Följ därför alltid anvisningen för just den produkt du har, och byt inte rakt av mellan två former utan att räkna om. Formerna förklaras närmare i järnvitriol förklarat.

Kornstorlek: fint eller grovt?

Kristallerna kan vara allt från fina som strösocker till bitar på några millimeter. Det påverkar mest hur du hanterar dem:

• Fina korn löser sig snabbare i vatten. De kan däremot damma mer när du häller, så var extra noga med att arbeta lugnt och utomhus eller i god ventilation.
• Grövre kristaller dammar mindre men tar längre tid att lösa. Rör om ordentligt och ge dem tid, särskilt i kallt vatten.
• Klumpar i påsen betyder oftast att kristallerna har fått fukt. Små klumpar går att bryta isär, men stora hårda klumpar med brun yta tyder på att förvaringen har varit fuktig.

Ska du lösa upp kristallerna i vatten spelar kornstorleken mindre roll, så länge du rör om tills allt har löst sig.

Renhet och kvalitet

Järnsulfat framställs för många olika ändamål, från industri till laboratorium, och kvaliteten skiljer sig åt. Kemikalier för laboratoriebruk har ofta en angiven renhetsgrad. Produkter för hem och trädgård anger i regel vad ämnet är och hur det ska användas, men inte alltid en detaljerad analys.

Det du kan kontrollera själv:

• Namnet. Står det järnsulfat, järn(II)sulfat eller järnvitriol? Då är det samma ämne. Järnklorid eller järnkelat är andra ämnen.
• Färgen. Färska kristaller är ljust blågröna. En del gul eller brun yta är vanligt, men helt bruna kristaller har oxiderat mycket. Läs om varför järnvitriol blir gul eller brun.
• Konsistensen. Kristallerna ska vara torra och rinna fritt. Kladdiga eller blöta kristaller har dragit åt sig fukt.
• Märkningen. Förpackningen ska ha faromärkning och anvisning på svenska. Se vad den betyder i guiden om säkerhetsdatablad och faromärkning.

Hur mycket ska jag köpa?

Det beror på vad du ska göra, men för de flesta privata användare räcker en mindre påse länge. Järnvitriol håller länge om det förvaras torrt och tätt, men en öppnad påse i ett fuktigt förråd kan börja oxidera.

Tänk på det här när du väljer storlek:

• Köp en mängd du räknar med att använda inom en rimlig tid.
• Har du redan en gammal påse, titta på den först. Är kristallerna fortfarande gröna kan de användas.
• Har du ingen bra förvaring, välj en mindre förpackning.

Vill du ha en lagom stor mängd för hemmabruk finns järnvitriol i 1,5-kilospåse hos Allt-Fraktfritt. Den är lätt att förvara i en tät plastburk med lock.

Det här behöver du också

Järnvitriol köper du sällan ensamt. Ha det här hemma innan du börjar:

• Handskar, gärna av nitril.
• Skyddsglasögon.
• Hink och redskap av plast som du bara använder till detta, aldrig till mat.
• En tät burk med lock om påsen inte går att försluta ordentligt.
• Etiketter så att det tydligt framgår vad som finns i burken.

Hur du förvarar och tar hand om rester går vi igenom i guiden om förvaring och avfall.

Vanliga frågor om att köpa järnvitriol

Är järnsulfat och järnvitriol samma sak när man köper?

Ja. Det är samma ämne under två namn.

Vilken form ska jag välja?

För hemmabruk är kristallerna vanligast och lättast att få tag på. Följ anvisningen för den produkt du köper.

Kan man byta mellan kristaller och pulver?

Inte utan att räkna om, eftersom pulvret innehåller mer järn per kilo.

Blir järnvitriol för gammalt?

Inte på ett datum, men det kan oxidera om det förvaras fuktigt. Gröna, torra kristaller kan användas även efter lång tid.

Kort svar: Järnvitriol är ett gammalt ämne, och kring gamla ämnen växer det fram myter. De vanligaste missförstånden är att järnvitriol är ofarligt för att det är naturligt, att det är samma sak som kopparvitriol, att bruna kristaller är förstörda och att mer alltid ger bättre resultat. Inget av det stämmer helt. Här går vi igenom påståendena ett i taget och förklarar vad som faktiskt gäller.

Myt 1: “Järnvitriol är naturligt och därför ofarligt”

Det stämmer att järnvitriol förekommer i naturen, som mineralet melanterit. Men naturligt betyder inte ofarligt. Järnvitriol är märkt som skadligt vid förtäring (H302), hudirriterande (H315) och kan orsaka allvarlig ögonirritation (H319).

Kristallerna kan dessutom likna socker eller godis, vilket gör dem extra viktiga att förvara oåtkomligt för barn och djur. Använd handskar och skyddsglasögon när du hanterar ämnet. Vad märkningen betyder går vi igenom i guiden om säkerhetsdatablad och faromärkning.

Myt 2: “Järnvitriol och kopparvitriol är samma sak”

Nej. Järnvitriol är järnsulfat och har gröna kristaller. Kopparvitriol, även kallat blå vitriol, är kopparsulfat och har klarblå kristaller. Det är två olika ämnen med olika egenskaper och olika märkning.

Förväxlingen beror på det gamla svenska namnet kopparas, som trots namnet betyder järnvitriol. Läs mer om namnen i järnvitriol förklarat.

Myt 3: “Järnvitriol och järnsulfat är olika produkter”

Det är samma ämne. Järnvitriol är det äldre namnet, järnsulfat det moderna. Det som kan skilja mellan två produkter är formen: de blågröna kristallerna är heptahydrat med sju kristallvatten, medan ett ljusare pulver ofta är monohydrat med bara ett. Monohydratet innehåller mer järn per kilo.

Järnklorid och järnkelat är däremot andra ämnen. Skillnaderna förklaras i jämförelsen mellan järnföreningarna.

Myt 4: “Bruna kristaller är förstörda”

Inte nödvändigtvis. En gulbrun yta betyder att en del av järnet har oxiderat från järn(II) till järn(III). Ofta är det bara det yttersta lagret, och innanför är kristallerna fortfarande gröna.

Men ju mer som har oxiderat, desto mindre järn(II) finns kvar. Lösningen kan bli grumlig och bete sig annorlunda än med färska kristaller. Vill du veta varför det händer och hur du kan bromsa det, läs artikeln om varför järnvitriol blir gul eller brun.

Myt 5: “Mer ger bättre resultat”

Det här är kanske den vanligaste myten, och den kan bli dyr. Används järnsulfat som järngödsel kan för hög dos bränna gräset eller skada växterna. Det leder också till fler rostfläckar på plattor och trall. Följ alltid förpackningens anvisning och var hellre försiktig än generös. Är du osäker, börja med en mindre mängd och se hur det blir.

Myt 6: “Det går bra att blanda i metallhinken”

Järnvitriol i vatten ger en sur lösning. Den kan angripa metall och dessutom ge rostfläckar på det som står i närheten. Blanda i hinkar och kannor av plast, och skölj redskapen efter användning. Använd aldrig köksredskap eller kärl som sedan ska användas till mat.

Myt 7: “Fläckarna går bort av sig själva”

Rostbruna fläckar på sten, betong och kläder sitter ofta kvar länge. Järnet har oxiderat till rost, och rost tränger in i porösa material. Det enklaste är att undvika fläckarna från början: täck ytor, torka upp stänk direkt och var försiktig när du häller.

Myt 8: “Järnvitriol behandlar träet”

Järnvitriol ändrar färgen på trä. Järnet reagerar med garvämnen i träet och ger en grå till svart ton. Men det är en kulör, inte en ytbehandling. Järnvitriol ersätter inte färg, olja eller lack, och det säger ingenting om hur länge träet håller.

Myt 9: “Rester kan hällas ut i diskhon”

Överbliven lösning och gamla kristaller ska inte hällas ut i dagvattenbrunnar, diken eller vattendrag, och inte heller i avloppet i större mängder. Lämna rester till återvinningscentralen och följ kommunens regler. Läs mer i guiden om förvaring och avfall.

Vad stämmer då?

Det som faktiskt stämmer om järnvitriol är ganska odramatiskt:

• Det är järn(II)sulfat, ett av de äldsta kända kemiska ämnena.
• Det används som järngödsel, för att sänka pH i jord och för att ge trä en grå ton.
• Det oxiderar i luft och fukt och ger rostbruna fläckar.
• Det ska hanteras med handskar och skyddsglasögon och förvaras torrt, tätt och oåtkomligt för barn och djur.

Vanliga frågor om järnvitriol

Är järnvitriol giftigt?

Det är märkt som skadligt vid förtäring och irriterande för hud och ögon. Har någon svalt ämnet, ring 112 och be att få tala med Giftinformationscentralen.

Kan man använda bruna kristaller?

Ofta går det, men resultatet kan bli annorlunda än med färska. Gör ett prov först.

Varför luktar järnvitriol?

Torra kristaller luktar normalt inte mycket. En lösning kan ha en svag, metallisk lukt.

Är det farligt att röra vid kristallerna?

De irriterar huden. Använd handskar och tvätta händerna efteråt.

Kort svar: Ordet vitriol kommer från latinets vitrum, glas, och syftar på att kristallerna ser glasartade ut. Grön vitriol, det vi idag kallar järnvitriol eller järnsulfat, var ett av de ämnen som alkemister och tidiga kemister arbetade mest med. Genom att hetta upp grön vitriol fick man fram vitriololja, det gamla namnet på svavelsyra. Ämnet utvanns ur vittrad malm och gruvvatten vid gruvor där det fanns järnhaltiga svavelmineral. Först när den moderna kemin tog form fick det namnet järnsulfat.

Varför heter det vitriol?

I äldre tider namngavs ämnen efter hur de såg ut och betedde sig, inte efter vad de bestod av. Flera olika sulfater bildade glänsande, glasliknande kristaller och fick därför samlingsnamnet vitriol. De skildes åt med färgen:

• Grön vitriol var järnsulfat, det ämne som den här sajten handlar om.
• Blå vitriol var kopparsulfat.
• Vit vitriol var zinksulfat.

Eftersom man inte kunde analysera ämnena som idag var gränserna ofta oklara. En grön vitriol kunde innehålla koppar, och en blå kunde innehålla järn. Det förklarar varför det svenska ordet kopparas har kommit att betyda järnvitriol, trots att ämnet inte innehåller koppar. Mer om namnen finns i artikeln järnvitriol förklarat.

Vitriol hos alkemisterna

För alkemisterna var vitriol ett nyckelämne. Det var lätt att få tag på, det ändrade färg när det hettades upp och det kunde omvandlas till en stark syra. Det gjorde ämnet både praktiskt och symboliskt laddat.

Ett känt alkemiskt motto bildar ordet VITRIOL med sina begynnelsebokstäver: *Visita interiora terrae rectificando invenies occultum lapidem*, ungefär “besök jordens inre, och genom att rena finner du den dolda stenen”. Mottot handlar om alkemisternas sökande efter de vises sten och har mer med filosofi än med kemi att göra, men det visar hur central vitriolen var i deras tankevärld.

Vitriololja: när grön vitriol blev svavelsyra

En av de viktigaste upptäckterna var att grön vitriol kunde ge en stark, frätande vätska när den hettades upp kraftigt. Först försvinner kristallvattnet, och vid högre temperatur sönderdelas ämnet. Gaserna som avgår kunde fångas upp i vatten, och resultatet blev det som kallades vitriololja.

Vitriololja är det vi idag kallar svavelsyra. Under lång tid var upphettning av vitriol ett av få sätt att framställa den. Kvar i kärlet blev ett rött pulver av järnoxid, som användes som pigment och polermedel. Svavelsyra tillverkas sedan länge på helt andra sätt, men det gamla namnet lever kvar i uttrycket vitriol som en bild för något frätande och skarpt.

Upphettning av järnvitriol är inget att prova hemma. De gaser som bildas är frätande och skadliga att andas in.

Gruvorna: där vitriolen kom ifrån

Järnvitriol bildas naturligt när svavelkis och andra järnhaltiga svavelmineral vittrar i kontakt med luft och vatten. I gamla gruvor kunde man se gröna och gula utfällningar på väggar och i gruvvatten.

Man lärde sig att ta tillvara detta. Malm eller gruvavfall fick vittra i högar, och sedan lakades vitriolen ut med vatten. Lösningen kokades in tills kristallerna fälldes ut. I Sverige förknippas vitriolframställning bland annat med Falun, där kopparmalmen innehöll mycket svavelkis. Vid gruvorna tog man på så sätt vara på flera produkter ur samma berg.

Vitriolen såldes vidare till bland annat färgerier, garverier och bläckmakare. Järn tillsammans med garvämnen ger svarta och gråa toner, och därför var grön vitriol under mycket lång tid en del av framställningen av svart bläck och mörka färger.

Från vitriol till järnsulfat

Under 1700-talet och början av 1800-talet förändrades kemin i grunden. Kemister började beskriva ämnen efter vilka grundämnen de bestod av, och de gamla namnen ersattes av systematiska. Grön vitriol blev järnsulfat, och man förstod att färgskiftet från grönt till brunt berodde på att järnet tog upp syre. Det kan du läsa mer om i artikeln om varför järnvitriol blir gul eller brun.

I takt med att industrin växte förändrades också sättet att få fram ämnet. Idag kommer järnsulfat till stor del från industriella processer, till exempel när stål betas i svavelsyra eller vid tillverkning av titandioxid. Hur ämnet används idag beskriver vi i artikeln om järnvitriol i industrin.

Varför det gamla namnet lever kvar

Trots att järnsulfat är det korrekta kemiska namnet säger många fortfarande järnvitriol. I hantverk, äldre recept och i trädgårdssammanhang är det gamla ordet ofta det man känner igen. Båda namnen är rätt, och de syftar på samma ämne.

Vanliga frågor om vitriolens historia

Vad betyder ordet vitriol?

Det kommer från latinets vitrum, glas, och syftar på de glasartade kristallerna.

Är vitriol samma sak som svavelsyra?

Inte riktigt. Vitriol var namnet på kristallerna, medan svavelsyra kallades vitriololja eftersom den framställdes ur vitriol.

Varför kallas järnvitriol för kopparas?

Ordet har sannolikt tyskt ursprung, och i äldre tider blandades järn- och kopparvitriol ihop. Ämnet innehåller ingen koppar.

Var kom vitriolen ifrån förr?

Den utvanns ur vittrad malm och gruvvatten vid gruvor med järnhaltiga svavelmineral.

Kort svar: Järnvitriol är det gamla, och fortfarande vanliga, namnet på järn(II)sulfat. I påsen är det nästan alltid heptahydratet, med den kemiska formeln FeSO4·7H2O. Det betyder att varje enhet järnsulfat har sju vattenmolekyler bundna i kristallen. Ämnet ser ut som ljust blågröna kristaller, löser sig lätt i vatten och blir gulbrunt när det oxiderar i luft och fukt. Järnsulfat och järnvitriol är alltså samma sak, bara med olika namn.

Formeln steg för steg

Formeln FeSO4·7H2O är lättare att förstå om man delar upp den:

• Fe är järn. I järnvitriol har järnet laddningen 2+, och därför kallas det järn(II) eller tvåvärt järn.
• SO4 är sulfatjonen, samma jon som finns i svavelsyrans salter.
• ·7H2O betyder att sju vattenmolekyler sitter fast i kristallstrukturen. Det kallas kristallvatten.

Kristallvattnet är inte fukt som har läckt in. Det hör till ämnet och är en stor del av vikten. Ungefär hälften av en järnvitriolkristall är vatten, och järnet utgör bara omkring en femtedel av vikten. Det är därför järnsulfat i pulverform med mindre kristallvatten, så kallat monohydrat, innehåller mer järn per kilo än de gröna kristallerna.

Alla namnen på samma ämne

Järnvitriol har fått många namn genom åren. De flesta syftar på precis samma kemikalie:

Namn	Var du ser det
Järnvitriol	Det äldre svenska namnet, vanligt i hantverk och trädgård
Järnsulfat	Det vanliga namnet i handeln idag
Järn(II)sulfat, järnsulfatheptahydrat	Kemiska namn, till exempel på säkerhetsdatablad
Grön vitriol	Historiskt namn, efter färgen på kristallerna
Kopparas	Gammalt svenskt namn, samma ord som engelskans copperas
Ferrosulfat	Äldre kemiskt namn, från latinets ferrum för järn
Melanterit	Namnet på mineralet som förekommer naturligt

Namnet kopparas förvirrar ofta, eftersom ämnet inte innehåller någon koppar alls. Ordet kommer sannolikt från tyskans Kupferwasser, och i äldre tider blandade man ihop de olika vitriolerna. Blå vitriol, eller kopparvitriol, är däremot kopparsulfat och är ett helt annat ämne. Vill du veta hur ordet vitriol uppstod kan du läsa om vitriolens historia.

Så ser järnvitriol ut och beter sig

Färsk järnvitriol består av genomskinliga till halvgenomskinliga kristaller i ljust blågrönt. Storleken varierar från fina korn till större bitar, beroende på hur ämnet har framställts och siktats.

Några egenskaper som är bra att känna till:

• Löser sig lätt i vatten. Lösningen blir svagt grönaktig och sur.
• Oxiderar i luft och fukt. Järn(II) tar upp syre och blir järn(III), som är gulbrunt som rost. Det är därför gamla kristaller ofta får en brun hinna. Mer om det i artikeln om varför järnvitriol blir gul eller brun.
• Vittrar i torr värme. Kristallerna kan tappa en del av sitt kristallvatten och bli vitaktiga och pulvriga i ytan.
• Ger rostbruna fläckar. Stänk på sten, betong, klinker och kläder blir bruna när järnet oxiderar.
• Är surt i lösning. Blanda därför i kärl av plast eller glas, inte i metallhinkar.

Vad används järnvitriol till?

Järnvitriol har använts i flera hundra år och finns fortfarande i många sammanhang. I hemmet och trädgården används det framför allt som järngödsel, alltså ett järntillskott till växter som har järnbrist, och för att sänka pH i jord. Det används också för att ge trä en grå ton och i äldre hantverk som bläck och färgning.

I större skala används järnsulfat i industrin, bland annat vid rening av avloppsvatten, i cement och vid framställning av järnoxidpigment. Läs mer i artikeln om järnvitriol i industrin.

Det finns flera andra järnföreningar som ibland förväxlas med järnvitriol, till exempel järnklorid och järnkelat. Skillnaderna går vi igenom i jämförelsen mellan järnföreningarna.

Är järnvitriol farligt?

Järnvitriol är märkt som skadligt vid förtäring (H302), irriterar huden (H315) och orsakar allvarlig ögonirritation (H319). Det är alltså inget ämne att hantera med bara händer. Använd handskar och skyddsglasögon, undvik att damma och förvara ämnet oåtkomligt för barn och djur. Märkningen förklaras i detalj i guiden om säkerhetsdatablad och faromärkning.

Var får man tag på järnvitriol?

Järnvitriol säljs i trädgårdsbutiker, färghandlar och på nätet, oftast under namnet järnsulfat. Hos Allt-Fraktfritt finns järnsulfat i påse om 1,5 kg, vilket räcker länge för hemmabruk. Läs gärna förpackningens anvisning innan du börjar, eftersom den gäller för just den produkten.

Vanliga frågor om järnvitriol

Är järnvitriol och järnsulfat samma sak?

Ja. Järnvitriol är det äldre namnet på järn(II)sulfat. I handeln säljs det oftast som järnsulfat.

Vad är den kemiska formeln för järnvitriol?

FeSO4·7H2O, det vill säga järn(II)sulfat med sju bundna vattenmolekyler.

Varför är kristallerna gröna?

Färgen kommer från järn(II)-jonerna. När järnet oxiderar till järn(III) skiftar färgen mot gult och brunt.

Är järnvitriol samma sak som kopparvitriol?

Nej. Kopparvitriol, eller blå vitriol, är kopparsulfat. Det är ett annat ämne med andra egenskaper.

Finns järnvitriol i naturen?

Ja, som mineralet melanterit. Det bildas bland annat där järnhaltiga mineral vittrar, till exempel i gamla gruvor.