Kort svar: Ordet vitriol kommer från latinets vitrum, glas, och syftar på att kristallerna ser glasartade ut. Grön vitriol, det vi idag kallar järnvitriol eller järnsulfat, var ett av de ämnen som alkemister och tidiga kemister arbetade mest med. Genom att hetta upp grön vitriol fick man fram vitriololja, det gamla namnet på svavelsyra. Ämnet utvanns ur vittrad malm och gruvvatten vid gruvor där det fanns järnhaltiga svavelmineral. Först när den moderna kemin tog form fick det namnet järnsulfat.
Varför heter det vitriol?
I äldre tider namngavs ämnen efter hur de såg ut och betedde sig, inte efter vad de bestod av. Flera olika sulfater bildade glänsande, glasliknande kristaller och fick därför samlingsnamnet vitriol. De skildes åt med färgen:
- Grön vitriol var järnsulfat, det ämne som den här sajten handlar om.
- Blå vitriol var kopparsulfat.
- Vit vitriol var zinksulfat.
Eftersom man inte kunde analysera ämnena som idag var gränserna ofta oklara. En grön vitriol kunde innehålla koppar, och en blå kunde innehålla järn. Det förklarar varför det svenska ordet kopparas har kommit att betyda järnvitriol, trots att ämnet inte innehåller koppar. Mer om namnen finns i artikeln järnvitriol förklarat.
Vitriol hos alkemisterna
För alkemisterna var vitriol ett nyckelämne. Det var lätt att få tag på, det ändrade färg när det hettades upp och det kunde omvandlas till en stark syra. Det gjorde ämnet både praktiskt och symboliskt laddat.
Ett känt alkemiskt motto bildar ordet VITRIOL med sina begynnelsebokstäver: *Visita interiora terrae rectificando invenies occultum lapidem*, ungefär “besök jordens inre, och genom att rena finner du den dolda stenen”. Mottot handlar om alkemisternas sökande efter de vises sten och har mer med filosofi än med kemi att göra, men det visar hur central vitriolen var i deras tankevärld.
Vitriololja: när grön vitriol blev svavelsyra
En av de viktigaste upptäckterna var att grön vitriol kunde ge en stark, frätande vätska när den hettades upp kraftigt. Först försvinner kristallvattnet, och vid högre temperatur sönderdelas ämnet. Gaserna som avgår kunde fångas upp i vatten, och resultatet blev det som kallades vitriololja.
Vitriololja är det vi idag kallar svavelsyra. Under lång tid var upphettning av vitriol ett av få sätt att framställa den. Kvar i kärlet blev ett rött pulver av järnoxid, som användes som pigment och polermedel. Svavelsyra tillverkas sedan länge på helt andra sätt, men det gamla namnet lever kvar i uttrycket vitriol som en bild för något frätande och skarpt.
Upphettning av järnvitriol är inget att prova hemma. De gaser som bildas är frätande och skadliga att andas in.
Gruvorna: där vitriolen kom ifrån
Järnvitriol bildas naturligt när svavelkis och andra järnhaltiga svavelmineral vittrar i kontakt med luft och vatten. I gamla gruvor kunde man se gröna och gula utfällningar på väggar och i gruvvatten.
Man lärde sig att ta tillvara detta. Malm eller gruvavfall fick vittra i högar, och sedan lakades vitriolen ut med vatten. Lösningen kokades in tills kristallerna fälldes ut. I Sverige förknippas vitriolframställning bland annat med Falun, där kopparmalmen innehöll mycket svavelkis. Vid gruvorna tog man på så sätt vara på flera produkter ur samma berg.
Vitriolen såldes vidare till bland annat färgerier, garverier och bläckmakare. Järn tillsammans med garvämnen ger svarta och gråa toner, och därför var grön vitriol under mycket lång tid en del av framställningen av svart bläck och mörka färger.
Från vitriol till järnsulfat
Under 1700-talet och början av 1800-talet förändrades kemin i grunden. Kemister började beskriva ämnen efter vilka grundämnen de bestod av, och de gamla namnen ersattes av systematiska. Grön vitriol blev järnsulfat, och man förstod att färgskiftet från grönt till brunt berodde på att järnet tog upp syre. Det kan du läsa mer om i artikeln om varför järnvitriol blir gul eller brun.
I takt med att industrin växte förändrades också sättet att få fram ämnet. Idag kommer järnsulfat till stor del från industriella processer, till exempel när stål betas i svavelsyra eller vid tillverkning av titandioxid. Hur ämnet används idag beskriver vi i artikeln om järnvitriol i industrin.
Varför det gamla namnet lever kvar
Trots att järnsulfat är det korrekta kemiska namnet säger många fortfarande järnvitriol. I hantverk, äldre recept och i trädgårdssammanhang är det gamla ordet ofta det man känner igen. Båda namnen är rätt, och de syftar på samma ämne.
Vanliga frågor om vitriolens historia
Vad betyder ordet vitriol?
Det kommer från latinets vitrum, glas, och syftar på de glasartade kristallerna.
Är vitriol samma sak som svavelsyra?
Inte riktigt. Vitriol var namnet på kristallerna, medan svavelsyra kallades vitriololja eftersom den framställdes ur vitriol.
Varför kallas järnvitriol för kopparas?
Ordet har sannolikt tyskt ursprung, och i äldre tider blandades järn- och kopparvitriol ihop. Ämnet innehåller ingen koppar.
Var kom vitriolen ifrån förr?
Den utvanns ur vittrad malm och gruvvatten vid gruvor med järnhaltiga svavelmineral.
